Var kanske inte beredd på det här. kanske därför jag inte vet hur jag ska känna eller reagera. vet inte vad jag vill, och vill inte göra något heller. det senaste året har jag haft mer deprimerade tider än jag haft i hela mitt liv. alla jobbiga och känslomässiga saker är inget jag har upplevt tidigare, så det kanske är därför jag inte vet hur jag ska ta mig ur det. "sånt är livet" - nej, det behöver inte vara så jävla drygt om alla betedde sig på ett normalt sätt. det finns så många trevliga och bra människor runt en, fattar inte varför en enda person kan få en att sluta uppskatta det, eller få en att må mer eller mindre dåligt konstant. är så jävla trött på det som känns som en liten fucking sten inom mig, och det värsta är att den inte ens hade behövt hamna där från första början.