När Elin skulle hit var hon världens bästa människa och tog med min systemkamera. Det har varit extremt frustrerande att vara på så fina platser med endast en sketen mobilkamera till hands, men nu blir det ändring på det! Det blir ingen stor skillnad på bloggen (pga palla skala bilder) men för min egen del känns det mycket roligare. 

Eftersom jag och Stina blivit hurtiga vandringsmänniskor ville vi ut och gå igen. Den här gången i Landmannalaugar där man kan välja massa olika fina vandringsleder. Vi valde en ganska tuff väg på ca 8 km som verkade vara den roligaste. Det är en av dom coolaste/jobbigaste sakerna jag gjort och utsikten var HELT. SJUK. Vissa stunder trodde jag att jag skulle dö men när vi nådde den högsta bergstoppen var det sååå värt det. Det är helt galet hur mycket kroppen pallar, förstår ej. Hit ska jag fler gånger! 

Förra veckan kom Elin hit i några dagar! Det kändes så konstigt när jag skulle hämta henne på flygplatsen. Det var ju exakt ett år sedan vi var här tillsammans, inte visste vi då att vi skulle hit så snart igen, och att jag dessutom skulle bo här. Älskar att vi efter 10 minuter bara satt i bilen och lyssnade på musik som att allt var som vanligt. Vi fick påminna varandra att vi faktiskt var tillsammans igen, på Island dessutom! Jag hade ju egentligen tusen saker att berätta, men nä, vi är helt enkelt för vana vid varandras sällskap. She's ma peeerson. 

Jag har alltid varit intresserad av att vandra och hajka, men det har inte riktigt blivit av eftersom jag inte vet vart det finns bra leder, haha. Här är det inte precis brist på såna, och inte är dom fula heller. Jag och Stina släpptes av vid Háifoss och gick nedåt mot Stöng och vidare mot Gjáin. Det blev kanske runt en mil totalt, men man märker ju inte att man tränar när det är så fint och mysigt att gå. 

Jag visste att det skulle komma en till hit och jobba, men jag visste inte när eller vem det var. Visade sig vara STIIINAAA! Hon är tre är yngre än jag men det märks inte alls. Så vettiga och kloka saker som hon slänger ur sig dagligen kan man tro att det är tvärtom, världens bästa. Vi klickade från sekund ett och jag är så glad att hon ska vara här med mig hela säsongen. När vi är lediga har vi gjort några åkturer tillsammans, en av dom nere i södra Island där det är sjukt nice att bara åka omkring och upptäcka nya platser.

Jag fyllde år ganska snart efter att jag kommit hit, och tänkte att det blir inget särskilt, jag ska ju bara jobba. Under städningen lyssnar jag på musik, och plötsligt börjar "Happy Birthday" av Stevie Wonder spelas. Tänkte att det var väl ett roligt sammanträffande... En till grattis-låt börjar spelas, sen en till, och en till. Till slut inser jag att det är Jon som sitter hemma i Sverige och styr musiken på vår delade spotify. Visst har jag en GULLIG bror. Jag var glad hela morgonen. Samtidigt var det en pensionärsgrupp som bodde här, och när någon fick nys om att jag fyllde år ställde sig alla upp och sjöng för mig. Jag som tycker det är jobbigt när familjen sjunger var ju något obekväm när 18 främlingar gjorde det. Men dom var så söta så jag blev såklart jätteglad ändå! 

Jag bestämde ju redan förra året att jag ville tillbaka till Island så fort jag kunde. Aldrig blivit så kär i ett land förut. För ett par månader sedan började jag leta efter jobb här, och den 24 april började jag arbeta på ett guesthouse, på en gård i Vestra-Geldingaholt. PÅ ISLAND. Här går jag och myser, omringad av hästar, får och snälla människor. Detta kommer vara mitt hem i ett halvår, exciteeed!

 

vår utsikt

några av gårdens hästar och får

Lite deppigt var det att avsluta resan sådär men det kändes viktigt att åka dit någon gång i sitt liv.

Att tågluffa var sjukt mysigt och skulle lätt göra det igen, kanske inte en månad pga hur fantastiskt sliten man blir, men lite kortare absolut! Jag upptäckte att tåg verkligen är det bästa och skönaste fordonet att resa i. Du slipper köra och ha ansvar, det går svinfort, du är inte fastspänd utan kan gå vart du vill, du kan äta och sova, du åker genom nya miljöer... Och nej detta var inte första gången jag åkte tåg, tro en pendlare, jag har bara återupptäckt det!

Bästa landen: Frankrike och Italien (kan ha med solen att göra). Till Krakow ska jag åka och bara äta och dricka non stop, SJUKT BILLIGT.

Nu ska jag uppskatta och njuta lite av Sverige, vi är trots allt bäst på alla fronter... Förutom vädret. Bered en väg för höstmörkret.

Bilderna talar för sig själva.

Prag (eller Praaaha) var en mysig stad med många små gator. Vi höll oss mest till torget med astronomiska uret och lite gator runt omkring. Vi fick se många fina hus och fick dricka många Staropramen, dom sålde knappt något annat. Passade ju oss bra eftersom det är det enda vi dricker hemma.

Det blev en snabb liten visit här. Imorgon blir det Polen och Auschwitz.

Alla har vi fått höra fantastiska ord om Zell am See och hur vackert det är här. Vi kom hit med ganska höga förväntningar, ovetandes om att denna by bara lever på sommaren och vintern. Resterande tid är den 100% DÖD. Vi kom alltså hit precis när sommarsäsongen avslutats. Men hur ska man veta allt om alla städer som ska besökas under en tågluff? Visst är det fint här, men det hade varit betydligt finare om vi inte haft det regnigt och mulet och en temperatur runt 6 grader.

MEN DET BLIR VAD MAN GÖR DET TILL. Vi bokade fyra dagar i denna by och dom har vi fyllt ut med allt som finns att göra här plus lite till. Först besökte vi alla barer/restauranger som fortfarande hade öppet d.v.s. två stycken. Sedan hoppade vi på tåget till Saltzburg och pluggade lite Mozart. Idag flydde vi åter stackars Zell am See och åkte upp till Kapruns glaciär med linbana, i gympaskor. Jag drack varm choklad och DET SNÖADE och jag kände mig som ett barn på utflykt. Kvällen avslutades med en vattenshow på Zellersjön, fint det.

En sämre erfarenhet av Österrike är att servicen har varit hemsk, dålig och kass. Jag vet inte om det beror på vår otur (den slår till med full kraft lite då och då under dagarna) eller om dom helt enkelt inte bryr sig. Idag blev vi till exempel kallade för dumma blondiner av en busschaufför. Vi ville veta vilken hållplats som låg närmast glaciären, det var tydligen en för krånglig fråga för lilla mannen fastän hans jobb är att åka dit varje dag. Han skrek och slog allt hårdare på sin apparat tills mynten flög, inte lätt att vara kvinnohatare ibland. Andra som ofta hatat oss är äldre kvinnliga servitriser. Svider det fortfarande i ögonen att unga tjejer gör saker på egen hand utan män eller föräldrar? Är dom avundsjuka, eller hatar dom också sitt jobb? Vi är inte ens långt hemifrån men tiden verkar gå baklänges här borta, engelskan finns fortfarande inte på kartan och ciggen får du tända vart du vill. Inne, ute, i taxin eller restaurangen, vem bryr sig.

Säkert ett bra ställe med rätt säsong och rätt människor. Men det enda jag gillar just nu är naturen!

Gardasjön var snäppet bättre när det gäller camping. Det gick bussar dit, personal fanns tillgänglig, mer saker att göra och nära till centrumet Torbole. Trots att det är oktober var det fullt med folk, och ALLA var tyskar. Vi vet fortfarande inte varför, antagligen för att det ligger nära. Att sova i tält där var inte ett dugg kallt utan bara gooosigt!

Första dagen cyklade vi längs med sjön och badade i den, förvånansvärt varmt i vattnet! Vi som inte sett en strand på ett tag låg och solade en bra stund, men det var behövligt. Nästa dag tog vi igen latheten genom att hyra mountainbikes... Trodde att det skulle vara en platt stig i skogen ungefär, men nja. Vägen var en stenig brant uppförsbacke precis bredvid sjön, och då menar jag inte grus utan stenbumlingar. Vi cyklade, halvt gick uppför berget och hade nog vänt om tidigare om det inte hade ryktats om en bar längre fram. Kändes ganska bra att sitta där efteråt med fin utsikt och en öl i handen. Väl hemma belönades vi med en ljummen jacuzzi och regnig natt, men tältet klarade sig ändå!

Nu ska vi ta oss till Zell am See, och efter en väderkoll har vi avbokat campingplatsen och bokat ett hotell i stället. I regret nothing.

Neapel är galet, om du inte aktar dig blir du överkörd och om du öppet visar värdesaker blir du rånad. Närå inte riktigt men staden är verkligen orolig och inte särskilt fin. Det som är bra är att det är nära till coola platser som Vesuvius och dit vi var igår: Pompeji. Idag skulle vi åkt med en färja till ön Ischia, men det regnade och vi kom inte upp ur sängen, grattis till oss. Bortspolade pengar eftersom vi redan bokat båten, men sånt händer. Pompeji var svincoolt och omöjligt att ta in eftersom vi gick på exakt samma gator som dom gjorde fram till år 79 e.Kr... ÅR 79! Mycket var bevarat pga askan, till och med väggmålningar och mosaikgolv.

Vi har inte gjort mycket mer förutom att käka pizza, klagar inte. Nästa stopp: Gardasjön. Wiii campiiing!

Vi spenderade inte så mycket tid i La Spezia, vi bodde där för att det var billigt och nära till Cinque Terre. Det är fem små byar som ligger i rad efter varandra längs havet, bara fem minuters mellanrum med tunnelbanan. Av dom besökte vi Riomaggiore, Vernazza och Monterosso, alla var jättemysiga. Första dagen utforskade vi byarna, gick upp och ner bland gränderna och åt på restaurangerna. Andra dagen åkte vi direkt till Monterosso och badade i det klaraste vattnet jag någonsin sett. Jag hittade också en grotta som man kunde simma in i. Vi tog inte tunnelbanan hem utan valde att åka färja förbi alla byarna i stället. Från havet ser man nästan alla samtidigt, så nära ligger dom! Alla liknar varandra med sina små färgglada hus inklämda bland bergen, men min favorit var Riomaggiore.

Det var ont om barer i La Spezia och närmaste dansstället verkade ligga 40 minuter bort. Men tillslut fick vi ett tips om en gömd dominikansk klubb utan namn, verkade faktiskt ganska coolt! Det var tyst och dött överallt, men efter lite letande hittade vi en dörr som verkade lovande, och en snäll gubbe visade oss in. BAAAM. Hög reggaeton, endast dominikanska människor där inne och alla stirrade på oss. Vi var dom enda turisterna, och dom enda blonda. Gubben (Marcello) och hans gäng tyckte det var jätteroligt, vi pratade genom Google översätt och dom bjöd på deras typiska maträtter. Så himla söta allihopa! En rolig och oförglömlig avslutning i La Spezia.

Nästa stopp: Neapel.

Så det gick inga tåg eller bussar till Gorges, enda sättet att ta sig upp dit var... MED BIL. Vi som har haft sån tur med hyrbilar förut. Var bara att gå till uthyrningen och hoppas på det bästa. Det gick ganska fort och vi rullade iväg mot bergen mitt i rusningstrafiken. Efter en hel del kaos (vägarna i nice är ett skämt) kom vi äntligen ut på en lugnare väg. Den blev smalare och krokigare och fortsatte i två timmar till uppe bland bergen innan vi tillslut kom fram. Pga lågsäsongen fanns ingen i receptionen och i princip allt var stängt, så vi tog en tur runt det vackra området, slog upp vårt tält vid floden och frös ihjäl under natten. Vi lyckades ändå sova bort nästa dag (hurra för oss), men en tur in till byn Castellane hann vi med. Där bokade vi också Canyoning!

Och hur kul var inte det då? Först på med all utrustning: våtdräkt, handskar, flytväst och hjälm. Guiden spände åt alla remmar tills man såg ut som en hockeymålvakt, sen var det bara att häva sig ner i floden. Vi gled runt i småströmmarna, hoppade från klipporna och kämpade oss fram i forsarna. Vi såg ut som skalbaggar som hamnat på rygg, men fyfan vad roligt vi hade!

Tågresan till Nice var bäst. Köpte med oss massa gott att äta, lyssnade på musik och bara slappade i sex timmar genom vacker natur. Jag som aldrig kan somna i fordon har sovit gott på varje tåg, tillslut blir det så mysigt att man inte vill gå av.

Nice var väldigt vackert och gulligt byggt med massa smala gator. Vi badade i havet som var klarblått och jättevarmt, sen vandrade vi upp i bergen till ett vattenfall. Det var konstgjort men fint ändå! På kvällen köpte vi med oss varsin öl och gick till stranden igen för att kolla på solnedgången, efter det hamnade vi på en klubb med livemusik. Folk dansade inte på golvet utan på borden, och värmen därinne kan inte beskrivas. I Frankrike verkar dom inte gilla AC särskilt mycket, istället för att basta kan man lika gärna ta en tur med tunnelbanan. Men jag älskar det här landet ändå! Och vi hade svinkul trots att vi svettades bort halva vår kroppsvikt.

Nu ska vi försöka ta oss upp i bergen till campingen Gorges du Verdon, önska oss lycka till!

Första kvällen i Paris köpte vi med oss lite mat, satte oss bredvid Eiffeltornet och delade på en flaska vin. Sämre kvällar har vi ju haft! Nästa dag drog vi till Notre-Dame, strosade runt i gränderna runt omkring och käkade moules frites. Det blev Eiffeltornet igen, denna gång åkte vi upp också. På kvällen tog vi några öl på en mysig restaurang och beställde in lite ostar, bästa stunden på dagen! Bröd behövde man inte be om, det fylldes på så fort sista biten lämnade korgen. På vägen hem hann vi med några fler ölstopp, och däremellan triumfbågen och Champs-Élysées. En fullsmockad och svinrolig dag!

Nästa station: Nice.

Oktoberfest var som ett stort nöjesfält mitt i staden. Det såg ut som i en saga, för mitt bland matstånden och karusellerna gick det runt massa filurer i lederhosen och färgglada klänningar. Alla sprang runt jätteglada med kringlor i ena handen och weissbier i den andra, bra stämning helt enkelt. Det var omöjligt att få ett bord någonstans så vi stod ute i regnet och drack öl hela dagen, mys!

Nu drar vi till Paris, ska bli så skönt att förstå vad någon säger! Tyskan har ju verkligen krånglat till det för sig, den som uppfann det språket hade för mycket fritid.