Efter det käkade vi svingod mat i Reykjavik, behöver ju inte snåla sista dagen och förresten fanns det inte så mycket annat att göra där än att äta. Såg solen gå ner innan vi drog mot flygplatsen klockan 3 på morgonen. Lämnade in lilla bilen i vilken jag råkade glömma mina gympaskor plus mina UNDERBARA SWEET MUSTARD CHIPS. Blev nog lika irriterad över båda. Kom på det efter säkerhetskontrollen så det fanns inget att göra, but I'm working on it. Nu är vi i alla fall hemma igeeen, ska bli skönt med lite sommar och värme! Hejdå. 

Huvudstaden

Fotboll, fotboll överallt. Dom har t.o.m. gjort en liten plan att sitta på. Vad är det för fel på denna värld? 

Ja

Tack

Hejdå Island, ses nog snart igen! 

Efteråt åt vi på Ikea för att vi saknar Sverige så mycket. ELLERRR? Älskar den här ön så mycket, en vecka räckte knappast för mig. Skulle kunna bo här. Snart ska vi åka hem, men innan dess: WHALE WATCHING! 

Vi ser små ut men vi står i en grop

Gosis! 

Där är jag!

Och den gröna pricken är Elin 

Sanden mellan plattorna var helt svart

Det första vattenfallet var Seljalandsfoss, och det kunde man gå bakom! Tog ingen bild på det eftersom vi blev totaldränkta, men det var det roligaste hittills. Bredvid fanns det flera mindre vattenfall, ett av dom i en grotta. 

Nästa fall var Skogafoss och det är ett av Islands högsta. Vi gick vad som kändes som 1000000 trappsteg upp till toppen av vattenfallet, jag hikeade iväg ännu längre och ut på plattformar så att jag hamnade precis ovanför. Jag fick adrenalinkickar, Elin vågade inte se på. Trots sin höjdrädsla tog hon sig ända till toppen, så jävla grym! 

Vi fortsatte mot Jökulsárlón som är deras största issjö. Var inte beredd på hur långt det var dit men vi fortsatte ändå. På vägen upplevde vi otroliga miljöombyten, svårt att fatta att det är samma land. Vi åkte förbi Vatnajökull som är Europas största glaciär, och inte långt efteråt kom vi fram. Turkosa isblock och massa fåglar flöt fram på sjön, molnen var gråa men i bakgrunden lyste glaciären kritvit. Lite läskigt faktiskt, såg ut som en Hitchcockfilm. 

Vägen hem tog på riktigt aldrig slut, det mörknade och vägen var inte så bra, USA all over again. Men plötsligt försvann molnen och vi fick åka hem i solnedgången, klockan tolv på natten dessutom. Jag skulle tipsa om övernattning om ni ska åka till andra sidan ön, eller vara två förare. Men vi överlevde, och nu drar vi till blå lagunen! 

Skogafoss med trapporna till höger

Framme vid världens ände

Som om den här dagen inte redan var fin nog tittade solen fram för första gången och bildade en regnbåge över Gullfoss. Älskar Island! 

Lika vanligt är det med alla små får!

Träffade kompisar på väg hem 

Islands egna öl "Viking" med ett litet skum-Island i mitten. 

Aj i hjärtat, saknar...

Fina santa monica! 

Tack USA för mitt livs bästa resa hittills. Vi har kämpat oss igenom hela landet och upplevt så otroligt mycket på vägen, och jag har såklart inte kunnat skriva om allting. Vi har stött på så många svårigheter men samtidigt lärt oss massor och vi är så jävla grymma! Jag vet inte när jag kommer skriva igen, gissar att det dröjer tills nästa resa. Seeeee ya then! 

Igår hittade vi äntligen en bra bar med livemusik! Precis i tid till vi ska hem haha. Men jag är glad att vi fick en fin avslutning i alla fall. Hejdå Santa Monica och Los Angeles!

En söt resturang vi gick förbi på hemvägen

Sunset strip var en cool gata, men vi tyckte inte det kändes värt att stanna till. Säkert jättekul där på kvällen. Vi såg Hollywoodskylten ett par gånger men ville ändå se den bättre. Satt i kö hur länge som helst upp till ett utkiksställe och trodde vi skulle komma jättenära. Det hann mörkna innan vi kom fram, letade parkering i evigheter och skylten syntes fortfarande lika dåligt som förut. Kanske inte det häftigaste vi sett på vår resa, men roligt hade vi ändå! 

Ser ni den? Inte jag heller 

L.A 

Och alltså igår... Världens sämsta utgång! Så in i helvete ologiskt att det enda man kan göra är att skratta. Den började bra, med tanke på att vår uber var en limousin... Vi delade den med en annan kille, men när han hoppade av hade vi den för oss själva. Då fick man känna sig rik en gång i livet i alla fall! Den släppte av oss och vi gick ut med världens självförtroende som sjönk så fort vi kom till kön... Om dom sett vår limo hade vi kanske fått gå före hehe. Men vi började gå mot piren i stället!

Vi tre gör en väldigt irriterande grej och det är att bara gå och gå utan att tänka. Vi gör det varje dag, alla följer efter alla och tillslut vet vi inte vart vi hamnat. Igår var det likadant, bara det att vi gick så BRUTAAALT länge, typ en halvtimme bortanför piren. Så vi vände om igen, gick kanske 45 min åt andra hållet tills vi äntligen hittade ett okej ställe! Beställde första ölen och fem minuter senare stängde dom :) klockan var tydligen två och vi vet verkligen inte hur det hände. Höjdpunkten var ett pizzaställe lite längre bort, som ett snabbmatställe fast med fin stenugnsbakad pizza. Vi var sååå glada i den stunden, men helt slut. När vi gick ut höll vi på att avlida, precis på andra sidan gatan låg den första baren där limon hade släppt av oss. LIVET!<3

Antingen är vi dumma i huvudet eller så är Los Angeles extra flummigt, för vi trodde vi var nära hem. En timmeeeeeee senare ramlade vi in på rummet. Var inte beredd på "den otroliga vandringen" kl fyra på morgonen och vi svimmade i princip ner i sängen. 

Eftersom det är Valborg måste vi ju försöka igen, har med oss karta och varsin cykel. Önska oss lycka till! 

På väg hit i förrgår körde Lova på någonting. Vi såg inte vad det var, kollade till bilen så att det såg bra ut och tänkte inte mer på det. Idag innan vi skulle åka hängde det en känga under bilen! Vi har alltså åkt hur länge som helst med någons sko dinglandes där under. Varför händer detta oss? Så himla fult och roligt, fick skära ner den med en fickkniv haha. 

Vi bor precis bredvid en svensk pizzeria, hur kul är inte det? Var såklart tvungna att gå in, och där jobbade en svensk kille från Gävle som blev väldigt glad åt att få prata svenska. Han tipsade om en bar som heter The Bungalow, så vi ska dit snart. På pizzerian jobbade också en halvsvensk, och det var han från Hollywoodfruar som redigerade Gunilla Perssons film! Den här dagen blev allt bra konstig... 

Hejheeeeeej!

Fortfarande besatt...

Idag gick vi till Santa Monica beach, som ligger jättenära oss. Tog det bara lugnt eftersom vi behövde vila efter resan, jag har saknat stranden så mycket! Vi gick till piren och kollade runt lite, köpte churros och såg en säl. Det är jättefint där med karuseller, en spelhall och matstånd. Om ni läser bloggen från en dator ser ni det på min "header", bilden allra högst upp. 

Såklart började dagen med tjocka moln och regn, vår vanliga tur. Vi satt helt tysta och svor, har nog aldrig varit så deppiga. Havet syntes inte ens och vi åkte förbi så många fina ställen som knappt syntes på grund av all dimma. Vägen är lång, men den coola biten ligger väldigt långt från LA, så det var liksom vår sista chans. Stannade till på en kiosk och frågade en man om vädret. Han var förvånad att det ens regnade och sa att det skulle sluta två timmar framåt. Det verkade otroligt men vi satte oss i bilen och väntade. Efter en timme hade det inte hänt någonting och vi hade svårt att tro honom, men tillslut såg vi ett litet blått streck vid horisonten! Han hade rätt, och när alla moln försvann hade vi klar himmel hela vägen ner. 

Vi var tvungna att stanna till hela tiden för att det var så fint. Hann åka typ 100 meter mellan varje ställe. Spenderade hela dagen ute på vägarna och kom till LA när det var mörkt. Tur att vi fått träna länge med dom här stora vägarna, det är svårt nog när det är ljust ute! 

Här började det klarna upp

Skillnaden! 

Vägen gick läskigt nära stupet ibland

Närmare LA var vi tvungna att stanna igen. I solnedgången fick naturen nya färger, och precis innan den gick ner var allting rosa. AMAZING! 

Det bodde inte bara fångar på ön utan också vakterna med deras familjer. Barnen såg nästan aldrig fångarna och hade ett paradis-liv där på ön. Ett tag fick indianerna använda ön som sin egen mark eftersom miljön påminde om hur dom levde förut. Men det blev det ändring på efter några månader. Trots den korta tiden gav det folket ny energi att kämpa för sina rättigheter. 

Vi gick inte någon guidad tur eller så, vi kände oss lite stressade. Men vi såg bland annat matsalen, fritidsgården och alla celler. Plus en intressant utställning om nuvarande fångars berättelser från olika fängelser runt om i landet. 

Vi tog färjan tillbaka igen och drog vidare mot Big Sur, där vi är nu. Detta var första gången vi inte bokade i förväg, så vi fick leta runt i bäckmörkret tills vi hittade ett rum för alla tre. Ett jättemysigt ställe med tre sängar och en kamin! Första gången vi har en varsin säng. Lova och jag har delat hela resan, och Elli vårt barn har sovit i egen. 

Imorgon ska vi försöka oss på highway 1 igen, kollade vädret och det säger... BLIXTAR :) men vi kommer åka den i alla fall och hoppas på det bästa, vägen är ju lång. Det var liksom därför vi åkte till San Francisco från första början så... Never back down. 

Hahah och här är ett foto som vi INTE köpte. 

Elli hade hört talas om någon hamn som sålde skaldjur, lät ju gott tyckte vi så vi drog dit. Bästa beslutet vi gjort på länge! Förväntade oss ingenting speciellt så vi blev såklart glada när vi såg all mat. Stället hette Fishermans Wharf och hade matstånd med olika sorters skaldjur. Dom åt ett stort bröd med skaldjurssoppa i, och jag åt friterade räkor med curly fries. Omöjligt att vara nyttig på denna resa så det har vi gett upp för länge sedan.

När vi gick vidare mot hamnen blev vi ännu mer exalterade, för där fanns det sjölejon. Dom låg en hel flock och solade sig på bryggorna, gosade in sig så tätt så att någon till slut trillade i vattnet. Då blev det bråk ett tag tills det största lejonet sa till på skarpen. Dom var så himla söta, speciellt bebisarna! Vi stod och tittade jättelänge, det var så kul att se hur dom betedde sig. 

På vägen hem åkte vi nerför världens snirkligaste gata på Lombard Street. Vi bor också på den gatan, men det visste jag ju inte heller förrän idag. Tjejerna med kollen! 

Huuuuuur cool är inte denna affär?! Längre in var som en djungel med vattenfall, olika djur och så ett café mitt i allt. 

Igår åkte vi till Dolores Park, där massa folk låg och solade, spelade musik, övade cirkuskonster och kastade amerikansk fotboll. Sedan upp till Haight Ashbury som var en cool gata med second handbutiker, jättefina affärer! Sist drog vi till golden gatebron i solnedgången och det var verkligen värt att se! Med ljuset och diset såg den ut som en dröm. 

Nu drar vi till Twin Peaks! Den här staden är verkligen asrolig på dagen. Nätterna är dock inget att hänga i julgranen.

Dolores park, Lovis njuter av sockervadden 

Nu har vi hamnat mitt ute i ingenstans, igen. Det är fint såklart, men väldigt kallt pga höjden. Vi fick till och med lock för öronen på vägen hit. Men jag har spanat in en bubbelpool här så imorgon tar vi ett varmt bad innan resan!