Och alltså igår... Världens sämsta utgång! Så in i helvete ologiskt att det enda man kan göra är att skratta. Den började bra, med tanke på att vår uber var en limousin... Vi delade den med en annan kille, men när han hoppade av hade vi den för oss själva. Då fick man känna sig rik en gång i livet i alla fall! Den släppte av oss och vi gick ut med världens självförtroende som sjönk så fort vi kom till kön... Om dom sett vår limo hade vi kanske fått gå före hehe. Men vi började gå mot piren i stället!

Vi tre gör en väldigt irriterande grej och det är att bara gå och gå utan att tänka. Vi gör det varje dag, alla följer efter alla och tillslut vet vi inte vart vi hamnat. Igår var det likadant, bara det att vi gick så BRUTAAALT länge, typ en halvtimme bortanför piren. Så vi vände om igen, gick kanske 45 min åt andra hållet tills vi äntligen hittade ett okej ställe! Beställde första ölen och fem minuter senare stängde dom :) klockan var tydligen två och vi vet verkligen inte hur det hände. Höjdpunkten var ett pizzaställe lite längre bort, som ett snabbmatställe fast med fin stenugnsbakad pizza. Vi var sååå glada i den stunden, men helt slut. När vi gick ut höll vi på att avlida, precis på andra sidan gatan låg den första baren där limon hade släppt av oss. LIVET!<3

Antingen är vi dumma i huvudet eller så är Los Angeles extra flummigt, för vi trodde vi var nära hem. En timmeeeeeee senare ramlade vi in på rummet. Var inte beredd på "den otroliga vandringen" kl fyra på morgonen och vi svimmade i princip ner i sängen. 

Eftersom det är Valborg måste vi ju försöka igen, har med oss karta och varsin cykel. Önska oss lycka till!