Eftersom jag och Stina blivit hurtiga vandringsmänniskor ville vi ut och gå igen. Den här gången i Landmannalaugar där man kan välja massa olika fina vandringsleder. Vi valde en ganska tuff väg på ca 8 km som verkade vara den roligaste. Det är en av dom coolaste/jobbigaste sakerna jag gjort och utsikten var HELT. SJUK. Vissa stunder trodde jag att jag skulle dö men när vi nådde den högsta bergstoppen var det sååå värt det. Det är helt galet hur mycket kroppen pallar, förstår ej. Hit ska jag fler gånger! 

Förra veckan kom Elin hit i några dagar! Det kändes så konstigt när jag skulle hämta henne på flygplatsen. Det var ju exakt ett år sedan vi var här tillsammans, inte visste vi då att vi skulle hit så snart igen, och att jag dessutom skulle bo här. Älskar att vi efter 10 minuter bara satt i bilen och lyssnade på musik som att allt var som vanligt. Vi fick påminna varandra att vi faktiskt var tillsammans igen, på Island dessutom! Jag hade ju egentligen tusen saker att berätta, men nä, vi är helt enkelt för vana vid varandras sällskap. She's ma peeerson. 

Jag har alltid varit intresserad av att vandra och hajka, men det har inte riktigt blivit av eftersom jag inte vet vart det finns bra leder, haha. Här är det inte precis brist på såna, och inte är dom fula heller. Jag och Stina släpptes av vid Háifoss och gick nedåt mot Stöng och vidare mot Gjáin. Det blev kanske runt en mil totalt, men man märker ju inte att man tränar när det är så fint och mysigt att gå.