Det första vattenfallet var Seljalandsfoss, och det kunde man gå bakom! Tog ingen bild på det eftersom vi blev totaldränkta, men det var det roligaste hittills. Bredvid fanns det flera mindre vattenfall, ett av dom i en grotta. 

Nästa fall var Skogafoss och det är ett av Islands högsta. Vi gick vad som kändes som 1000000 trappsteg upp till toppen av vattenfallet, jag hikeade iväg ännu längre och ut på plattformar så att jag hamnade precis ovanför. Jag fick adrenalinkickar, Elin vågade inte se på. Trots sin höjdrädsla tog hon sig ända till toppen, så jävla grym! 

Vi fortsatte mot Jökulsárlón som är deras största issjö. Var inte beredd på hur långt det var dit men vi fortsatte ändå. På vägen upplevde vi otroliga miljöombyten, svårt att fatta att det är samma land. Vi åkte förbi Vatnajökull som är Europas största glaciär, och inte långt efteråt kom vi fram. Turkosa isblock och massa fåglar flöt fram på sjön, molnen var gråa men i bakgrunden lyste glaciären kritvit. Lite läskigt faktiskt, såg ut som en Hitchcockfilm. 

Vägen hem tog på riktigt aldrig slut, det mörknade och vägen var inte så bra, USA all over again. Men plötsligt försvann molnen och vi fick åka hem i solnedgången, klockan tolv på natten dessutom. Jag skulle tipsa om övernattning om ni ska åka till andra sidan ön, eller vara två förare. Men vi överlevde, och nu drar vi till blå lagunen! 

Skogafoss med trapporna till höger

Framme vid världens ände