Är hemma frå sundborn nu :'( jag saknar alla så sjukt mycket och DET GÅR INTE att förklara nåt för nån som inte var där! All gemenskap och kärlek som man lever tillsammans med så länge, är hemskt att lämna. Det känns som att livet hemma är värdelöst i jämförelse med all fixering på utseende och att vara så normal som möjligt osv. På sbg kan man vara sig själv! Det kan man ju förstås vara hemma också men på sbg bryr man sig inte. Ååååh det går verkligen inte att förklara :( jag saknar alla så det gör ONT och det enda jag håller fokus på är efterträffen, då jag får träffa alla igen! Ni har verkligen blivit som en fet ny FAMILJ<3