We had a good run, sommarlov. men nu är det snipp snapp slut, för alltid. tänk om man skulle börja tänka djupare i det här med att det var sista sommarlovet och nu ska man jobba och att livet antingen är slut eller bara börjat.. har en tendens att sväva iväg, men nu är det livsfarligt. ja sista året ska bli så bäst och allt man gör ska ha en mening och tänk vad vi ska ta vara på det sista. men om vi inte gör det då? allt flyger förbi och vi har missat den bästa tiden i våra liv. vågar fan inte ens sätta igång, det håller inte. så jävla lätt att panika, kanske till och med bryta ihop? tror aldrig jag gjort det. men pressen på att ha kul kan leda till stress och depressioner, typ, eller? som sagt, gömmer dom där tankarna och så hörs vi runt kvart över aldrig? SKÅÅÅÅÅÅÅÅL!... :(