Fiolvikarie

Fick sjukaste jobberbjudandet i söndags av Jons gamla trumpetlärare. kunde för mitt liv inte förstå varför han hade sökt upp mig, har inte sett honom på fyra år och han var som sagt inte min lärare. han bah -vill du undervisa barn i fiol? vår lärare är sjukskriven. 

Eeeeeh ja eller nej eller ja eller jag har ju aldrig lärt någon någonting och alltså hur gamla är dom och kan jag ens spela längre och vad händer?? största slumpen någonsin: dagen innan hade jag gått ner i källaren och plockat upp fioljäveln för första gången på år och dar. hade inte glömt något alls och det kändes som jag aldrig hade slutat. whadup. 

Fick sjuka nostalgikänslor när barnen kom in med sina minifioler med små klistermärken där dom ska sätta fingrarna. en kollade på min och frågade "men du har inga märken, hur kan du spela?" haha det var så gulligt. att försöka lära någon det som är självklart för en själv var svårare än jag trodde. fastnade lite när jag skulle förklara saker, t.ex. stråkdynamik för en elvaåring. jag menar hur gör man det liksom? känner mig ändå nöjd med första dagen, får hoppas dom ser mig som cool och ung i stället för en okunnig främling, haha :D 


*shockface*


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0